drop it..

varför tar man alltid en desperat utväg när det inte går som man tänkt sig. hjärnan kopplas bort och man utnytjar det in i det sista. ångesten kryper fram och man blir så jävla förbannad för man kan inte skylla det på någon annan än sig själv. det är lätt att vara efterklok. lätt att fly från platsen. men det sitter fortfarande kvar, längst in.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Angeliya

" titta framåt och inte bakåt, för då trillar man! "

RSS 2.0