ingen rubrik

Den känslan och paniken man får i kroppen när man tror att det är försent. Trycker på alla knappar. Skriker. Gråter. Öppnar dörren och springer allt vad man kan, samtidigt som man får upp bilder i huvudet. Lättnaden när man upptäcker att allt är ok. Räddslan när man förstår vad som kunde hänt. Paniken att det kunde försvunnit. Skammen att man är en dålig människa. Skuldkänslorna som växer. Att det kan göra så ont i kroppen, det visste jag inte. Förlåt. Men att somna bredvid dom man älskar mest, det är de finaste som finns.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Angeliya

" titta framåt och inte bakåt, för då trillar man! "

RSS 2.0